Med sporrar kan du som rutinerad ryttare uppnå nästintill osynliga hjälper. Detta är fördelaktigt främst inom dressyren, men även inom hoppning och andra discipliner. Sporrarna hjälper dig att inverka med så små medel som möjligt och ge snabba, pulserande och lätta signaler för optimal kommunikation och en harmonisk ritt.
Vad är sporrar och vad används sporrar till?
Sporrar är ett fantastiskt hjälpmedel för den rutinerade ryttaren och används för att kunna inverka på hästen med så små hjälper som möjligt, speciellt inom dressyren, men även inom hoppning och andra grenar. Sporren fästs med hjälp av remmar runt ridstöveln eller ridskon och ska användas för att förfina kommunikationen mellan ryttare och häst. Istället för att jobba hårt och intensivt med skänkeln, för en häst som kanske är lite stum, ska sporren göra att det enbart behövs en lätt touch, vilket ska vara att föredra för både häst och ryttare. Sporren ska glida nerifrån och upp, inte inifrån och ut, som många kanske tror. Detta innebär att ryttaren vid användning av sporrar behöver lyfta lite på hälen och sedan sänka den omgående igen, för att använda dem rätt. När hästen är i rörelse ska sporren röra sig i takt med hästen, precis som skänkeln alltid gör, så att man enbart förstärker hästens eget gung, och sedan fångar upp med en förhållning i handen. När skänkeln är i normalläge ska sporren inte ligga emot hästen. Många hästar är tillräckligt lyhörda, känsliga och mottagliga för skänkeln utan sporrar och i dessa fall är dem överflödiga. Vissa hästar kan till och med bli stressade av sporrar, och på hästar som dessa ska dem inte användas alls. Sporrar ska enbart användas på hästar som tar emot och accepterar signalerna på ett avspänt vis.När är man redo att rida med sporrar?
Det är jätteviktigt att man som ryttare kan rida med god balans och använda fina, lätta hjälper innan man börjar använda sporrar. Sporrar är enbart till för rutinerade ryttare och ska användas för att kunna ge hästen så små och fina signaler som möjligt. Hästen uppfattar sporren vid endast en lätt beröring, så den får absolut inte användas på ett sådant sätt att den skapar obehag eller skada på hästen, eller som ett verktyg för att driva på eller straffa hästen.Vilken typ av sporrar ska man ha?
Det finns många olika typer av sporrar för att passa olika ändamål. Till största del beror valet av sporrar på vilken inverkan du vill ha på hästen och hur lätt du vill kunna komma åt hästen med sporren. Men även vilken inriktning du har i ridningen kan spela roll. Sporrar är vanligast inom dressyr och western, men ses även i hoppning, fälttävlan, working equitation och andra grenar.Längden och utformningen på sporren, eller egentligen sporrhalsen, är det som avgör hur lätt du kommer åt hästen med den. En lång sporre är inte skarpare än en kort sporre, vilket man kanske kan tro, utan det är sporrspetsens utformning som avgör hur skarp den är. Längden du ska välja beror på bland annat på hur stilla du vill och kan vara med din skänkel. Desto längre sporre, desto mindre rörelser behöver du göra för att inverka på hästen. Har du en känslig häst kan en för nära kontakt vara en nackdel. Valet av längd på sporren påverkas också av hästens kroppsform och ryttarens längd. Är hästen av det rundare slaget kan man behöva lite längre sporrar än om den är normalbyggd till smal. Rider en kort ryttare på en stor häst, där fötterna hamnar mitt på hästens revben, ska korta sporrar användas, likaväl som att en lång ryttare behöver långa sporrar när fötterna hamnar under hästens mage. Man väljer alltså inte långa sporrar för att få en skarpare inverkan.
Det finns framför allt tre olika typer av sporrar som avgör hur lätt det är för ryttaren att inverka på hästen; böjda sporrar, raka sporrar och svanhalssporrar. De förstnämnda är snälla sporrar av den mildaste typen. Dessa sporrar placeras neråtböjda på foten och lämnar bra utrymme mellan hästen och sporren, vilket gör att ryttaren måste anstränga sig mer för att komma åt med sporren. När den väl kommer i kontakt med hästen nuddar dessutom en större del av sporrhalsen hästens sida, vilket fördelar trycket över en större yta. Den raka sporren är något skarpare än föregående typ, eftersom den enbart fördelar trycket på den lilla yta som spetsen nuddar vid. Svanhalssporrar är, till skillnad från den förstnämnda typen, istället uppåtböjda. Dessa är därför optimala för ryttare med väldigt långa ben, eftersom man då inte behöver dra upp benen överdrivet mycket vid skänkling.
Hur skarp sporren är avgörs som sagt av dess spets. De vanligaste modellerna är sporrar med kula, sporrar med trissa och fyrkantssporrar. Kulsporrar är snälla, milda sporrar, sporrar med trissa har en rörlig skiva bak som glider efter hästens sida. Dessa kan se skarpare ut än vad dem egentligen är. Fyrkantssporren är den skarpaste typen. Den kantiga ytan gör att enbart en liten del av spetsen nuddar hästen, till skillnad från en rundad variant. Därför fördelas trycket på en liten yta och gör fyrkantssporren skarp.
